Mycket nu..

Ibland får man till de där ehh, perfekta bilderna... suck. ;)

Ja starten på 2007 har väl inte direkt varit super vad gäller kattfronten... Först Molly och hennes urinvägsinfektion och ett par dagar efter det så höll vi på att förlora lille Hep Cat. Jag hoppas att det blir bättre framöver!

Mollsan mår iaf toppenbra och har avslutat sin antibiotikakur för ett par dagar sedan. Inget kiss på fel ställe efter att hon kom hem från Djursjukhuset och inte heller något blod i urinen. Samma pigga och glada Mollsa som vanligt, vilket känns underbart! Visserligen är hon rätt mycket ibland, men vad gör väl det... ;)

Hebbe lelle, el Hep Cat som han ju kommer heta i stamtavlan (tror jag iaf, om jag inte ska ändra det.. får se hur jag gör) har ju varit en liten kinkig sakvad gäller mat sedan han var två dygn gammal ungefär.

Äta på mamma har inte funkat toppenbra direkt, visst har han snuttat men inte tillräckligt för att gå upp i vikt. Den tutten han har velat ha hade Holly redan lagt beslag på och det är inte lätt att hävda sig mot henne kan jag säga. Har försökt att ta bort henne och se till att Hebbe fått äta i fred, men det har inte heller räckt till. Så för hans del är det stödmatning som har gällt från dag två och framöver, något som tydligen har tilltalat killen väldigt mycket. Mycket smidigare att få i sig mat och bli mätt snabbt istället för att behöva jobba en massa för den. ;) Otroligt aktiv och framåt kille har han varit från första början, även innan han öppnade ögonen. Väldigt speciellt på många olika sätt med andra ord.

Nåväl, förra lördagen blev Hebbe plötsligt väldigt dålig och jag var helt säker på att vi skulle förlora honom. Ett tag hade han knappt någon muskeltonus alls och jag trodde att det var kört. Vidrigt verkligen! :( Men man kan inte bara ge upp, inte jag i alla fall, utan det var bara till att kämpa på. Snabbt insatt behandling med antibiotika samt vätskeersättning och mat var 30-60 min första dygnet, för att sedan övergå till mat varannan och nu var 3-4 timme dygnet runt. Han tog sig efter ett par timmar efter första dosen av antibiotika och även om det tog en dag eller två innan han var sig själv igen så har han hela tiden haft en otrolig livslust och kämparglöd! En stark kille det där! Nu mår han toppen igen och äter både från mamma och från mig som är matmamman. Har avslutat sin medicinkur och allt är bara bra. Han har gått upp fint i vikt även om han fortfarande ligger en del efter sina syskon, men de två är å andra sidan stooora klumpar! ;) Har så smått börjat introducera lite burkmat och köttfärs och det uppskattas av alla tre mer eller mindre. Största tjockisen, Hillbilly, är den som äter mest och bäst medan Hebbe gärna vill bli matad och suger i sig köttfärsen från mina fingrar. ;)

Kattungarna rör mer och mer på sig och går rätt långa turer ut i vardagsrummet, faktiskt utan de klassiska bambi-benen på parketten. Dags att sätta upp inhägnaden så att de inte kan traska iväg riktigt hur som helst. Toalådorna är framsatta, men än är det ingen som är intresserad, vilket iof inte är så konstigt iom att de bara är 3,5 vecka och inte äter riktig mat ordentligt än plus att mamma sköter sitt jobb perfekt.

I övrigt är jag mest bara väldigt trött hela tiden... Man blir det av att inte få sova mer än 45 min-3 timmar i stöten i ett par veckor. Men det är helt klart värt allt jobb när man ser Hebbe lelle strutta omkring och kaxa sig mot de andra busungarna! Om ett par veckor hoppas jag att han har kommit igång med riktig mat ordentligt så jag får sova en hel natt igen. Trots bara fyra timmars sömn i natt har vi äntligen fått plockat ner alla julgrejer och städat ordentligt här hemma idag. Känns rent och fint som det alltid gör när man får bort allt småplock. Nu längtar jag bara till ljusare vårkvällar... Men jag har att göra innan det verkligen blir vår å andra sidan. Måste sätta igång ordentligt med det sista på mitt examensarbete, det är en del kvar men bör gå hyfsat snabbt att få till med lite disciplin (om det inte händer ännu fler saker som stör den normala rytmen...).

Ikväll blir det lugnt med tv och lite mat bara. Har ju blivit lite låst här hemma senaste veckorna med en liten som ska ha mat med ett par timmars mellanrum så några utsvävningar el längre utflykter är det inte tal om. Skönt på sitt sätt, ett tag.. men nu börjar jag längta ut och få träffa folk igen. Snaaaart hoppas jag... Först måste jag dock ta tag i en massa mail som väntar svar och ett par telefonsamtal som skall göras. Har inte haft ork el energi till detta också den senaste tiden, men nu är det dags att börja ta tag i det också.

Nu blir det iaf pitabröd med en massa god fyllning. :)