Kastreringar och vårbad

Ja nu är både Tello och Pixie kastrerade och det känns bara bra. Tello var ju oerhört hanig i slutet och vare sig jag eller tjejerna pallade med hans intensiva uppvaktning. Tyvärr gick inte kastreringen som väntat, det ena såret slöt sig inte utan blev större och varigt, så Tello har fått gå med tratt på sig i över tre veckor och dessutom ätit en kur antibiotika och fått antibiotikasalva på såret två gånger om dagen. Nu är dock kuren avslutad och kvar är bara en liten sårskorpa, i övrigt ser allt jättefint ut. Tratten åkte av igår och då fick det även bli ett välbehövligt bad för gossen. Han har varit extremt fet och äcklig i pälsen i slutet av sin fertila period och efter ett par veckor med tratt såg han inte direkt fräschare ut, så det fick bli ett hopp i badet. Testade att föna honom torr och det gick banne mig utan större problem. Lite läskigt var det ju men samtidigt skönt, så vi fönade och kammade i minst en halvtimme. Nu är han toppenfin i pälsen! Tyvärr syns det ju inte riktigt på bilden ovan, men ni som har sett Tello i hans "skiviga" period ser nog en viss skillnad trots allt. ;)

Pixie har ju också kastrerats men för hennes del är det tratt som gäller ett tag till. Såret ser i alla fall jättefint ut så vi ska väl slippa extra kostnader och procedurer där hoppas jag. Hon är inte direkt lycklig över att behöva ha tratt på sig, men det funkar trots allt bra. Jag hade egentligen funderat på att ta ytterligare en kull på henne men med en hane med ett riktigt starkt huvud, men som kattungemarknaden ser ut idag så valde jag att kastrera henne istället. Hon har en lång fin kropp med riktigt bra päls och en lång svans. Huvudmässigt så saknas det dock lite även om hon har en stark haka. Så mitt val blev helt enkelt att låta henne bli kastrat och gå vidare på Ginny och Molly som håller ihop bättre rent tekniskt.

Kattungarna mår toppen och studsar runt här hemma större delen av tiden. Två är bokade nu och vi har haft två andra intressenter som varit här och tittat men tyvärr klickade det inte riktigt där. Vi får väl se när de tre kvarvarande hittar sina rätta hem, någon gång lär det väl bli trots allt. De är ju faktiskt inte flyttfärdiga förrän om nästan en månad.

11 veckor

Så har 11 veckorsdagen kommit och gått.. Det känns ju som om det var ett par veckor sedan de små föddes, men deras framfart här hemma talar tydligt om motsatsen. ;)
Nu är i alla fall Jitterbug bokad och jag tror att det blir kanon för henne. Har fått ett par till förfrågningar idag men det återstår att se om det blir något av det. Det känns dock skönt att det över huvud taget ramlar in förfrågningar när det har stått stilla ett litet tag.
Vi njuter i alla fall av de små så länge de nu stannar!

Intressenter som inte dyker upp

Ja, så verkar det ha hänt ytterligare en gång... Kattungeintressenter som hör av sig, oftast faktiskt via telefon konstigt nog, och vi bestämmer en tid när de ska komma och titta. Dyker någon upp? Svar: Nej. Hör de av sig och säger att de inte kan komma? Svar: Nej.
Så sitter man där som ett fån och väntar på någon som inte kommer.

Det har inträffat tre gånger med den här kullen, senaste gången nu ikväll och jag blir lika irriterad varje gång. Fick ett telefonsamtal vid 17.30 ca och det bestämdes att de skulle komma och titta vid 20 ikväll, men det har fortfarande inte dykt upp någon intressent och telefonen är helt tyst.

Jag förstår inte vad som är så svårt eller jobbigt med att slå en signal och säga att tyvärr, vi har ändrat oss eller vi kan inte komma? Det är ju inte direkt så att jag har en affär som är öppen för besök mellan vissa tider, utan jag är en privatperson som föder upp katter som min hobby och jag tar emot besök på min fritid. Är det bara jag som är uppfostrad till att man hör av sig när man bestämt träff men inte kan komma? I min värld hör det till god ton, men tydligen är det inte så i allas världar.

Visst, det kan dyka upp saker och inträffa händelser som gör att man helt enkelt inte kan komma och inte heller har någon möjlighet att ringa, men det är ganska sällan fallet vid de här tillfällena. Visst finns det exempel på fall där de faktiskt hör av sig senare och ber om ursäkt, jag har ett sådant fall där de köpte en av våra kattungar, ett kanonhem och jag är hur nöjd som helst med att katten hamnade där, men oftast hör man aldrig av personerna igen.

Var bara tvungen att gnälla av mig lite...

Bus och gos

Ja nu är ju julen bortplockad och granen är skickad till soptippen. ;) Nästa år blir det antingen en riktig gran eller en ny plastgran som får inköpas. Den tidigare plastgranen har varit med i ett antal år nu och med ett flertal kattungekullar som har haft den som klätterträd så hade den gjort sitt.

Kattungarna tillbringar fortfarande den mesta av sin vakna tid med att hitta på rackartyg. De busar för fullt och är sällan stilla mer än ett par sekunder i taget. Nu börjar de dock komma över den värsta busfasen, som jag tycker är mellan v. 7-10, då de inte har tid att gosa ens och flertalet är riktiga myskatter när de anser att de har tid över.

Jumpin' Jive, eller Smocky (Tjocksmocken) eller Blondie som han också kallas, - kärt barn har många namn ja - är fortfarande störst i kullen. Han har en riktigt härlig kropp med längder, höjd och en väldigt trevlig bredd all over. Huvudet är klart bättre än både mammas och pappas, vilket jag är mer än nöjd med, och håller ihop rätt så bra. Visst hade jag önskat en aning mer höjd i huvudet och kanske ngt större öron med lite mer tofsar och kanske liiite mer haka, men det funkar rätt bra som det är trots allt. Man är ju som sagt aldrig nöjd och det kan alltid läggas till lite till av det mesta. ;) Han har dock ett underbart temperament och är både en envis tuffing och en gosig myskille som stryker sig mot ens ben och slänger sig på marken för att man ska mysa med honom. Både Mårten och jag är ganska frestade att behålla honom, men jag hoppas att det ska dyka upp ett perfekt hem för honom också så småningom.

Jimmy Mack har ju hela tiden varit väldigt lagom, både till utseendet och till sättet, och inte varit speciellt intresserad av att gosa. Visst har han haft ordentlig fart och busat precis lika mycket som de andra, men han har också kunnat sitta och titta och filosofera lite. Den senaste veckan har han dock börjat uppskatta att bli klappad och gosad med. Han håller fortfarande ihop väldigt bra rent tekniskt och har kanske den allra bästa helheten i kullen. Hans haka kunde dock varit ngt starkare och lite mer höjd i huvudet (som med ungefär alla katter jag har sett och träffat.. .;)) men annars så är han rätt fin faktiskt. Han har den bästa profilen i kullen och en härlig kropp.

Johnny B. Goode är väl fortfarande bortbytingen i kullen. ;) Fast han börjar så smått hänga ihop lite bättre. Han har ju en lååång kropp med höööga ben, men det ser inte fullt så lustigt ut längre och han ser inte ut som Bambi på hal is längre. ;) Hans pälskvalitet är helt underbar även om han ju inte har mkt till underull för tillfället, vilket ju också bidrar till att han ser lite rolig ut. Hans ögon är lite djupliggande tyvärr, vilket inte bör bli något problem men det gör att han ser lite väl ledsen och trött ut. Öronen behöver jag knappast kommentera.. ;) De är inte i min smak kan jag väl uttrycka det enkelt, men de börjar så smått se något bättre ut. Johnny är annars den med mest fart i. Han är sällan stilla och det är t.o.m. svårt att fånga in honom ibland eftersom han studsar runt som en gummiboll. Men han har precis som Jimmy börjat inse det trevliga i att vara stilla korta stunder och mysa, men det tar nog någon vecka till innan han har ro i kroppen för att verkligen ligga still i famnen längre än 10 sekunder. ;)

Jazz Lips är den av tjejerna som har den bästa looken och kroppen. Hon är väldigt högbent och lång i kroppen, vilket iof alla ungarna är men vissa har ytterligare lite extra, och har en fin bredd och tyngd. Huvudet är långt och är väl ok, även om hon har fått mammas profil som har en liten bump längst ned. Öronen är ju stora och har små tofsar men man ser tydligt att hon går på de danska linjerna vad gäller formen. Det finns otaliga katter i de linjerna som har dessa svängda öron (konstigt nog är det många som har höga titlar och multipla BIS-vinster) men jag gillar inte det alls. Jag tror dock inte att hon får mammas skruvade öron, utan det stannar nog vid den svängda formen. Jazz har också oerhört mycket bus i kroppen numera, men hon spinner lätt när hon blir klappad och visst kan hon mysa massor när hon är lite trött. Hon är dessutom tvättmaskinen i kullen - hon är oerhört förtjust i att tvätta en så fort hon får tillfälle. En go' tjej!

Slutligen har vi ju sockertoppen Jitterbug Joy som verkligen är en liten docka. Hon har overall rätt bra kvaliteter. En fin kropp med längder och god massa och ett huvud som egentligen bara skulle haft en aaaaning bättre profil. Hon har en liten dipp i profilen om man känner på den, men förhoppningsvis växer den bort. Hon har en finfin haka och helt ok höjd i huvudet även om hon inte direkt är jättehög. Fina sidolinjer och ok bredd i huvudet. Öronen är rätt så stora och jag tycker att formen är helt ok, ett litet plus för minitofsar. Ögonen däremot är väl aningen dominanta i formen, även om de faktiskt är något bättre när hon är avslappnad. Vid fotografering spärrar hon alltid upp ögonen lite extra eftersom hon ser både kameran och ev. vippa eller liknande som världens byte. Men hon är fantastiskt söt och har en underbar personlighet. Väldigt framåt och social och spinner och trampar så fort man rör vid henne. Hon brukar komma springande för att gosa och växlar mellan att buffa, trampa och slänga sig på sidan för att man ska komma åt att klia på magen. Kvittrar mycket och ofta.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med kullen både till utseende (även om det så klart finns detaljer som jag vill ändra på) och till temperamentet. De har alla härliga kroppar med längder och fin massa och benstomme. Pälsarna lovar gott inför framtiden med långa täckhår i massor och flertalet har dessutom redan lite underull. Så varför är då ingen bokad kanske någon undrar? Jaa, säg det... Det har varit en hel del intresse, ffa från uppfödare både i Sverige och utomlands, men i ett par fall har jag backat och i de andra fallen har det av olika anledningar inte blivit något av det hela. Sällskapsköpare har det inte varit så gott om, i alla fall ingen som vill betala vad en renrasig katt kostar. Det känns ju onekligen rätt trist och en aning småstressande att sitta med fem obokade kattungar som är 10 veckor, men samtidigt så är det minst 6 veckor kvar innan de är färdiga för flytt. Förhoppningsvis dyker rätt hem upp till de här ulltussarna också, även om det tar lite extra tid. Jag kan dock säga att det är stor skillnad på intresset nu mot vad det var för ca 2-3 år sedan. Då jag hade min E-kull t.ex. hade jag kunnat sälja alla kattungarna ett par gånger om, ffa till sällskapsköpare, men nu är det helt klart trögt och mättat på marknaden.

Nåja, vi har i alla fall förmånen att njuta av de små och förhoppningsvis kommer vi att få dela med oss av den förmånen till andra framöver.

Jag gjorde ett försök att fånga hela kullen på samma bild tidigare idag och ni ser resultatet ovan. ;) Jazzy hade inte direkt tid att sitta där och titta på min fåniga vippa så hon fastnade bara på en av bilderna. Jitterbug ville mest fånga bytet, vilket ni ser på hennes klapprande tänder. Öronplaceringen och ögonen kommer väl kanske inte riktigt till sin rätt här, men ni får ha i minnet att jag var tvungen att använda vippa för att fånga deras uppmärksamhet. ;)